Okej, här finns många personer, men jag ska inte gifta mig med någon av dem eftersom jag inte hade lagt sju blommor under kudden.

Drömd natten till Midsommardagen 2007
Jag träffade mina gamla kompisar från högstadiet (Sara, Rebecka, Hanna och Karin), de sa att vi skulle fira att Kristin hade fyllt år genom att överraska henne. Det var ganska mycket i efterskott eftersom hon fyller år i december. När vi firade henne så sa jag:
 "Nu är du ju också 18" 
 "Nej", sa hon. "Jag fyller ju i december..."
 "Visst ja",  svarade jag. "Du är bara sjutton."

Sen var jag och Adam (Nv2d) på scenen i skolan och skulle dela ut någonting som kallades för folket-stipendiet, det gick till Julia (Nv2c) och Paul (Nv2e) och alla utom folket buade eftersom de trodde vi gav det till dem eftersom vi kände dem, om det var sant eller inte framgick inte av drömmen.
Efter det så gick jag till en godisaffär som fanns i skolan. Där kunde man köpa ett helt bord med valfria godissorter på och starta sin egen godisaffär. Det gjorde jag, fast nu var jag en liten pojke på kanske 8 år. Jag valde ut tre eller fyra sorters godis och ställde bordet i trappuppgången i den lägenhet som jag bodde i. Jag hade ingen kassapparat, men istället en liten miniräknare och ett anteckningsblock.

Drömd natten till Midsommarafton 2007
Det hela började med att det var Pirates of the Carabbien och Will och Elisabeth hade precis gift sig. De åkte i varsin liten båt och hon hade en lång vit brudklänning. Då kom det en stor båt, och det var en båt med fiender. De små båtarena försökte köra om den och plötsligt var det jag och Gunn som åkte i dem och inte Will och Elisabeth (notera att jag inte hade en vit bröllopsklänning). Småbåtarna var heller inte längre båtar utan två valar som vi red på. Vi knappade in kommandot så att valarna skulle simma under vattnet, vi kunde andas under vattnet det var jättehäftigt att göra det tyckte jag. Vi simmade in i en vik som var en fälla som den stora båten lurat in oss i. Där kom vi till en isolerad stad som styrdes av en 50-årig tant som hade färgat håret rött, det såg extremt tantigt ut. Jag lyckades övertala tanten att jag borde få gå därifrån på grund av en massa saker som jag inte kommer ihåg, men Gunn var för blyg så han vågade inte säga någonting, sen gick hon. Då pratade jag med hennes sekreterare som var ungefär lika gammal som hade rödfärgade slingor i sitt vitfärgade hår. Hon såg till att tanten kom tillbaka och jag sa till tanten att jag inte skulle kunna gå om hon inte lär Gunnar gå också för han och jag skulle gifta oss (detta var en lögn). Då blev tanten rörd och släppte Gunn också. Vi gick genom smutsiga gator och så småningom befann jag mig i en skog tillsammans med en svart katt, och inte Gunn. Katten hade berättat för mig att den inte hade någonstans att bo och jag sa att om den gjorde sällskap med mig medan jag försökte hitta hem så skulle den få bo hos mig. Vi hittade hem till mig efter att ha klivit över mossbeklädd mark och mellan täta träd. Jag bodde på Norrbergavägen i Sturefors, tre eller fyra hus från där jag bodde när jag var liten. Min familj tyckte inte att katten skulle bo hos oss eftersom vi redan har Dennis, då sa jag att jag hade lovat och de gick motvilligt med på det.